Fin helg med fint sällskap
Ja, jag är nöjd med helgen. Jag kunde tagit med mig det jag hade
glömt, för det hade gjort hela helgen ännu bättre! Faktiskt. Men jag
är ytterst glad i kroppen ändå. Det är nu man känner sakning, fast det
får man leva med. Man måste leva med att lära sig "tycka om" att vara
ensam ibland. Det är jäkligt tråkigt dock, men men..
Jag hatar att ha tid till att tänka.. vill inte hinna tänka och filosofera för
mycket. Man mår bara dåligt. Det är hemskt när man kommer på att:
ingen i hela världen ringer och säger man är saknad. Att det skulle vara
trevligt att träffas. Att de vill återuppta kontakten.. Eller något annat.
Vad som helst. Men jag förstår ju samtidigt att alla drar åt olika håll i
mitt/vårt skede av livet. Jag tillhör nu arbetarklassen.
Grattis Emelie.
Men isch pisch, inte ett klagarinlägg.. okej, det behövdes för min del.
Ps. Tack för helgen! Jag önskar en julfilmskväll snarast.
Sov gott kära ni!
Kommentarer
Trackback
