Som tysta tunga steg på väg mot dig
Everything with you is like a holiday.
Jag kan beskriva mitt tillstånd ganska bra nu, panik.
jag vill förändra saker. jag orkar inte hålla på så här mer. min mamma sa till mig att jag är den största lögnaren hon någonsin känt. det tog hårt på mig. men jag kan förstå henne för jag är en stor skit.
jag beter mig precis som att jag inte brydde mig om min familj alls. behandlar de som lera när jag var barn, tar upp skiten och slänger det på dom. svordommar är allt jag har att komma med. antar att det är så det blir när man känner sig svag. jag säger hela tiden att jag ska ta tag i skolan, träningen och i mitt liv. jag säger att jag ska göra saker, till exempel ta ut all min tvätt som mamma tvättat, till mitt hus. gör jag det? nej, jag säger alltid att jag tar det sen. när tar jag den då? jo, två-tre dagar efter att hon har sagt det, då bär jag ut min tvätt till mitt hus. jag är jättedålig på att lyssna. jag hör endast det jag själv vill höra, det gör mig till sämsta lyssnaren.
upp och hoppa emelie! nej, jag orkar inte.. jag har sovmorgon. -har jag sovmorgon? -nej! jag är bara lat. där kom vi in på min lathet. varför lata sig när man vet att man har jättemycket saker som ska göras under hela dagen; läxor, städning, träning osv. det är deppressionen som talar, jag vet det. jag vill lära mig hur man börjar med allt? jag har nog aldrig nått mina mål för en hel dag. aldrig. jag säger att jag ska göra saker, gör jag någonting? nej, oftast inte. är less på att aldrig få någonting gjort. när jag vet att jag kunde ha gjort allt jag bestämt. mitt schema är inte direkt fullproppat med massa möten, bestämmelser eller ärenden. jo, jag vill umgås med mina vänner, det tar en del tid. jag tar mig tiden fast jag inte borde.. jag vill inte vara ensam. det är hemskt.
jag måste börja sköta det som är viktigt. jag hatar att man måste ha en utbildning eller kontakter för att lyckas nu för tiden, har man det inte så hamnar man väl på gatan. ja, om man inte har en rik pappa eller så. men.
jag vill så himla mycket i mitt liv. därför har jag härmed bestämt att jag ska börja sköta mig och vara snäll flicka <:
1. jag vill vara utbildad ekonom.
2. jag vill praktisera som det, tjäna pengar och spara så mycket som möjligt.
3. flytta till göteborg.
4. jobba där och skaffa lägenhet på det perfekta stället, där alla vill bo.
5. dra utomlands.
6. leva i göteborg, bara leva.
7. jobba som ekonom ett tag samtidigt som jag hjälper till med scenografi på olika teatrar.
8. öppna ett mysigt allt-i-ett-café. som jag inte tänker behålla. utan bara bygga upp o äga.
9. utbilda mig vidare till civilekonom kanske. vem vet! sedan jobba som det.
10. fortsätta jobba med teater och musik.
11. bli tillsammans med en strokes-look-a-like!
12. bli vuxen.
det är en lång resa det där. men så ska det se ut <: skaskaska!
jag ska såklart fortsätta dra på festivaler och konserter hela livet också. haha!
en låt som jag lyssnat på under tiden jag skrivit:
http://se.youtube.com/watch?v=sM71Vx_LtFI. love it.
idag har jag utegånsförbud. men jag har en plan som gör att det är okej med utegångsförbud ändå så. urh, jobbigt att inte få gå någonstans. ikväll tänkte jag bjuda hit några flickor, hoppas de kan komma. det var ett tag sen sist. tänkte bjuda på mat, dricka och ciggisar. inget annat <: sen får det vara bra. hihi. jo musik bjuder jag också på, det är ju den största njutningen.
ring mig vet jag :*
ska hålla allt jag lovar hädanefter. det lovar jag. pihi!
ha det fint folks <3
peace peace peace /ejm
Åh emelie! Det verkar som du har grymt stor press på dig själv, tänk på att vi bara är 17 år, vi har hela livet framför oss och det är nu vi ska njuta och göra saker vi tkr är kul! Tänk så här, det enda som man är skyldig sig själv är att må bra! Och man får faktiskt vara arg på sin mamma när man är tonåring! Var det du som ringde igår? min mobil är cp, puss:D
Ojojoj... Jag har missat många inlägg.... Men jag har varit så himla lat dom senaste dagarna.. månaderna Men har man chansen att vara lat så.. Ja du fattar...
Det där låter inte speciellt bra... Det låter precis som mig.. När jag hade min värsta tid med depressioner... Det är visserligen länge sen..
Du kanske borde prata med någon om det? Någon som du inte känner? En psykolog? Det har hjälp mig mycket... Och sen hade jag också M och C att prata med.. Det hjälper... Någon som inte känner dig, någon som inte vet något om dig.. Någon som faktiskt lyssnar...
Take care...
Jag ringer någon dag..
